Långt kvar till levnadslön på vingårdar i Sydafrika, visar ny rapport
Anställda på vingårdar i Sydafrika tjänar endast två tredjedelar av vad som krävs för att uppnå en värdig levnadsstandard. Det innebär att de tvingas välja mellan grundläggande mänskliga rättigheter.
Det råder ett gap i mellan anställdas genomsnittslöner och den beräknade levnadslönen i Sydafrika. Det visar en studie av vingårdarna i Cape Winelands i Västra Kapprovinsen, som presenteras i rapporten Living Wage Report: Cape Wineland Regions, South Africa 2025 av Anker Research Institute (ARI).
Ett dagligt val mellan nödvändiga behov, trots tungt arbete på vingårdarna
Den uppskattade levnadslönen för heltidsanställda i Cape Winelands låg år 2025 på 7 921 rand, eller 446 USD, i månaden, enligt studien. Samtidigt låg den lagstadgade minimilönen samma år på 5 600 rand per månad.
Trots att en heltidstidsanställd i Cape Winelands förväntas arbeta 45 timmar i veckan, och utföra slitsamma arbetsuppgifter som tär på kroppen, är lönen alltså långt under vad som behövs för att uppnå en enkel men värdig levnadsstandard. Konsekvensen blir att dagligen vara tvungen att välja bort vissa nödvändiga behov.
I studien presenteras även de beräknade genomsnittslönerna, alltså vad en genomsnittlig anställd i regionen faktiskt tjänar i dag. Och trots att lönerna i provinsen är högre än de är för anställda inom jordbruket i resten av Sydafrika, kommer de inte ens upp i nivå med den lagstadgade minimilönen. För att komma upp i en levnadslön skulle de genomsnittliga lönerna behöva öka drygt 50 procent. Anställda tjänar därmed knappt två tredjedelar av vad de skulle behöva för att uppnå en värdig levnadsstandard.
Minimilön-siffran är dock ändå viktig. Rapporten visar nämligen att införandet av minimilönepolicyn år 2003 har bidragit till ökade genomsnittslöner, och därför är en viktig del i arbetet mot levnadslöner.
Fairtrade och Systembolaget delaktiga i studien
Studien utfördes inom ramen för Fairtrade Finlands program för utvecklingssamarbete och koordinerades av Fairtrade Africa på plats i regionen.
Det svenska Systembolaget med hållbarhetsansvarig Axel Kollberg i spetsen har bidragit till rapporten som medfinansiär, tillsammans med det norska Vinmonopolet, Finlands utrikesdepartement och Fairtrade International. Han beskriver resultatet av rapporten som givande och att det har bidragit med många nya insikter.
– Den här studien har givit oss en ännu djupare förståelse för de utmaningar som många arbetare och deras familjer möter i vardagen. Vi uppskattar verkligen öppenheten från alla som bidragit med sina erfarenheter och gjort studien möjlig, säger Axel Kollberg.
Gemensamt arbete för att nå levnadslön
Levnadslönen är beräknad med Anker-metoden, som baseras på de kostnader som en referensfamilj på två vuxna och två barn har varje månad för att täcka de allra mest grundläggande behoven. Metoden utgår ifrån billigare alternativ som finns tillgängliga för människorna i regionen vad gäller bland annat mat, bostad och sjukvård. Det handlar alltså inte om särskild dyra saker, utan om att ha råd med näringsrik mat och en bostad som står pall för oväder.
– Bakom varje siffra i rapporten finns människor, familjer och barn vars vardag påverkas av om inkomsten räcker till mat på bordet, ett tryggt boende, utbildning och hälsa. En levnadslön är inte bara en ekonomisk fråga utan en fråga om mänsklig värdighet, trygghet och möjligheten att leva ett anständigt liv, menar Axel Kollberg.
Levnadslönssiffran är tänkt att fungera som riktmärke vid förhandlingar mellan relevanta aktörer, och är tillämpbar även på andra industrier i provinsen. För att stänga det rådande lönegapet belyser rapporten vikten av gemensam ansträngning och delat ansvar genom hela värdekedjan.
– Nu behöver vi tillsammans använda resultaten som grund för fortsatt dialog och samverkan så att fler människor får möjlighet att försörja sig själva och sina familjer på ett sätt som skapar långsiktig positiv förändring, säger Axel Kollberg.