Bomullsindustrin

Över 150 länder är involverade i export eller import av bomull världen över. Bomullsproduktion sker i omkring 75 länder, men majoriteten kommer från Kina, Indien, USA, Pakistan och Brasilien. 

Kraftiga subventioner som syftar till att skydda bomullsodlare i rika länder skapar artificiellt låga priser på den globala bomullsmarknaden. Det sätter hård press på odlare i låginkomstländer, där regeringar saknar resurser för liknande stöd och där producenter därför har svårt att konkurrera.

Tillsammans med klimatförändringar, stigande produktionskostnader och instabila marknadspriser gör detta att många småskaliga bomullsodlare kämpar för att få en inkomst som går att leva på. De befinner sig i slutet av en lång och komplex värdekedja, där de ofta är osynliga och har mycket litet inflytande över sina egna villkor.

Aktuella utmaningar

Bomull är en av de grödor som odlas mest i världen och en råvara som många av oss är beroende av. Men det finns ett antal utmaningar som hotar dess långsiktiga hållbarhet: 

• Låga inkomster. Många bomullsodlare är beroende av mellanhänder som köper deras bomull till priser som ofta ligger under produktionskostnaden. Samtidigt varierar bomullspriserna kraftigt på den internationella marknaden, vilket gör odlarens inkomst osäker och svår att planera för.
• Miljöproblem. Det finns en överdriven användning av bekämpningsmedel inom bomullsodling, som sakta bryter ner den odlingsbara marken. Detsamma gäller överdriven bevattning, vilket äventyrar tillgången till färskvatten i hela lokalsamhällen. Bomullsplantan är dock tålig och anpassningsbar till torra klimat, vilket innebär att vattenanvändningen varierar kraftigt mellan olika regioner.
• Klimatkrisen. Extremväder, högre temperaturer, skadedjur och sjukdomar kan göra bomullsodlingen oförutsägbar och kostsam.
• Hälsa och säkerhet. Felaktig hantering av farliga kemikalier bland odlare och anställda kan leda till stora hälsoproblem. Dessutom är arbetsvillkoren i bomullsbearbetnings- och textilfabriker ofta orättvisa, osäkra och direkt farliga. 
• Barnarbete. Barnarbete är mest framträdande på småskaliga jordbruk, särskilt vid plantering och skörd.
• Mänskliga rättigheter. Bomull är sällan fysisk spårbar då fibrerna ofta blandas på spinnerierna där garnerna tillverkas. Det innebär stor risk att bomullen kommer från länder med mycket hög risk för kränkningar av mänskliga rättigheter, exempelvis Kina där statligt tvångsarbete dokumenterats, och Brasilien där bomullen odlas på mark som utsatts för omfattande skövling, våld och miljöförstöring.

Så gör Fairtrade skillnad

Fairtrade omfattar över 40 000 certifierade bomullsodlare. Många finns i Västafrika, men allra mest Fairtrade-bomull odlas i Indien. Fairtrade bidrar till bättre villkor inom bomullsbranschen genom:

• Fairtrades Minimipris. Minimipriset utgör ett skyddsnät när välrdsmarknadspriset är ohållbart lågt. Minimipriset varierar mellan olika regioner och beroende på om bomullen är ekologisk eller inte.
• Fairtrade-premien. En premie för råvaran ska betalas ut till en pott som medlemmarna i kooperativet bestämmer över. Bomullspremien har bland annat använts till utbildning, hälsovård, omställning till ekologiskt jordbruk eller till droppbevattning som sparar upp till 70 procent av vattenåtgången.
• Fairtrade-kriterierna. Kriterierna uppmuntrar till hållbar bomullsproduktion med skydd för miljön. De innehåller också krav på åtgärder för hälsa och säkerhet. 
• Miljö och hälsa. Fairtrade arbetar med odlare för att stoppa eller minska användningen av bekämpningsmedel, och ger stöd till klimatanpassning. 

Fairtrade-märkta bomull gynnar människor, miljö och hållbart företagande. Läs mer om hur ditt företag kan bli en del av det.