Det är maj i Jaén, en stad där den massiva bergskedjan Anderna tar slut och går över i regnskog. I centrum är dagen i full gång, butik efter butik radar upp sig längs gatan och utannonserar rea på telefoner och solglasögon. Samtidigt, bara några kilometer därifrån, pågår en helt annan typ av verksamhet.

Vägen är smal och lerig. Under långa sträckor finns inget annat än den, skogen och en tilltagande dimma. Sedan ibland, som från ingenstans, dyker små samhällen upp: En kyrka, en bollplan, ett litet torg. Vi åker en timme upp i bergen för att besöka några av stadens många kaffeodlare.

”Tack vare kaffet är jag den jag är”

Jaén är en av Perus allra viktigaste kafferegioner och spelar en allt större roll i Latinamerikas växande marknad för hållbart specialkaffe. Här finns en påtaglig stolthet över – och kärlek till – det så kallade svarta guldet. Som kaffeodlaren Juana Saucedo Calderón säger:

– Tack vare kaffet är jag den jag är.

Juana tillhör en av många kaffeodlare vars familjeekonomi har blivit bättre under de senaste åren. Anledningen? Att priset på kaffe äntligen har stigit.

– Vi kan satsa mer på våra odlingar nu och får en bättre slutprodukt. Det har också påverkat ekonomin i våra hem positivt. Förhoppningsvis håller priset i sig nu – eller höjs ännu mer.

Kaffe från molnen

I ett enkelt tegelhus vid en dramatisk bergssluttning bor Cesar Acuña Rimarachin tillsammans med sin fru och sonen Jarlín, fem år. Här finns höns, den obligatoriska klädlinan som svajar i vinden, utedass och en liten vit hund som heter Vikingo. Precis som Juana ägnar Cesar sina dagar åt att plocka kaffebär – bland molnen. Oftast får han sällskap av Jarlín, som springer upp och ner mellan buskarna och smakar på de mognande bären. Höjden, cirka 2 000 meter över havet, är ideal för att odla bra kaffe – något som dock kan komma att ändras i takt med de eskalerande klimatförändringarna. Studier visar att omkring hälften av den mark som i dag lämpar sig för kaffeodling kan vara helt obrukbar inom bara några decennier.

Även Cesars familjeekonomi har förbättrats på sistone, men han är inte lugn för det:

– Vi behöver ökade investeringar för att utveckla odlingen och förbättra vår produktion inför framtiden. Kaffeodling kommer bara bli svårare, säger Cesar Acuña Rimarachin.

Den nya guldrushen

Kaffe är en råvara på börsen, med häftiga svängningar i priset som gör det närmast omöjligt att planera för framtiden. Studier visar att svängningarna har en negativ påverkan på kaffeodlares psykiska hälsa – och i perioder har priset varit så lågt att många gått back på att odla sitt kaffe. Nu är det i stället rekordhögt, på grund av extremväder som slagit ut stora delar av världens kaffeskördar.

Priset har alltså rusat på kort tid, vilket skapat ett slags guldrush. Plötsligt kan kaffeodlare sälja sitt kaffe för nästan dubbla priset. Det är förstås positivt, men kommer med en del risker. Bland annat har våldet på landsbygden ökat. Odlarna riskerar att bli rånade på väg ner till stan med sina kaffesäckar. Marker plundras. Samtidigt gör klimatförändringarna att många ser sina skördar minska drastiskt och därmed skyndar sig att sälja av sitt kaffe – till ett lägre pris eller till tvivelaktiga mellanhänder.

Trygghet & tandvård

I dessa tider är det bra att ha tillgång till ett kooperativ. Kooperativen samlar enskilda odlare i en demokratisk organisation och ger dem på så vis större tillgång till marknaden. När Cesar hade problem med ett svampangrepp fick han både ett förskott och ett förmånligt lån från sitt kooperativ.

Många av kooperativen är dessutom Fairtrade-certifierade, vilket innebär att odlarna får ett minimipris för kaffet, som fungerar som ett skyddsnät om världsmarknadspriset faller till ohållbara nivåer igen. De får även en premie vid försäljning, som ska investeras i gemensamma projekt. För Cesar har premien möjliggjort tandvård för hela familjen, medan Juanas kooperativ har investerat i produktionen:

– Vi har kunnat bygga tankar och vattensystem för kafferester. Vi har fått komposter för att ta hand om barken. Vi har även fått bladgödsel och skalmaskiner – allt tack vare premien, säger Juana Saucedo Calderón.

Schysst kaffe möjliggör utbildning

I en av byarna har odlarna valt att använda premien till att bygga och driva en skola. Många elever är barn till kaffe- eller kakaoodlare – men alla är välkomna. Vi träffar Olenka Cubas Pupuche, tolv år. Hon är dotter till en kaffeodlare, och berättar stolt att det är tack vare hennes pappas kaffe som skolan finns.

– När jag blir stor vill jag bli läkare. Jag vill rädda människors liv, säger Olenka. 

Skolan har ett särskilt fokus på jordbruk, berättar hon. Fotbollsplanen fyller även funktionen som torkningsanläggning för kaffe- och kakaobönor. Skollunchen lagas på egenodlade grödor.

– Min favoritstund på veckan är när vi elever får vara med och sköta skolans grönsaksodling, säger Olenka.

Småskalighet & hantverk

Molnen ligger som ett täcke över Jaéns kaffeodlingar. När de plötsligt skingrar sig öppnas dalgången upp och blottar en utsikt som är lika delar blå himmel som tropisk, sluttande skog. De mörkgröna kaffebuskarna samsas om utrymmet med en stor mångfald av träd och växter i så kallat skogsjordbruk.

Kaffe odlas för det mesta precis så här: I småskaliga familjejordbruk och i mycket oländig terräng. Cesar, Juana och Olenkas pappa plockar alla sina bär för hand.

Till en enda kopp kaffe går det åt minst 30.

Lyxen att göra ett medvetet val

Det är lätt att klaga över priset på kaffepaketet. Men för den som sett hur långt kaffet färdas och under vilka förhållanden det odlas, blir frågan snarare: Är det för billigt?

Kanske är det dags att ändra hur vi ser på kaffe – från stapelvara på kampanj till den lyxprodukt det en gång var, och fortfarande borde vara. Kanske är det denna höst vi hittar tillbaka till känslan av att en kopp kaffe är något vi medvetet väljer att unna oss – och betala för.

Är det inte dessutom höjden av lyx att, förutom att avnjuta en riktigt god kopp kaffe, ha möjligheten att påverka någon annans vardag?

/Ulrika Urey, generalsekreterare Fairtrade Sverige

Texten publicerades först som annons i tidningen Elles september-nummer.