Enrique Gabriel Hernandez Vasquez är kakaoodlaren som tränar andra odlare i hur de kan beskära sina plantor. Som en ninja far han fram i den fuktiga värmen under kakaoträden, vars skugga ger skydd mot solens hetta.

– Kakaon är vår styrka, säger han.

I Bagua-distriktet i utkanten av Perus Amazonas arbetar Enrique Hernandez Vasquez med att odla kakao. Här äger han sin egen mark, som ligger i anslutning till familjens enkla hem vid vägkanten. Kakaon han skördar säljer han till sitt kooperativ, det Fairtrade-certifierade Aprocam, som ger honom ett stabilt pris och tillgång till stöd och utbildning. Enrique bidrar även själv med sin kunskap via kooperativet, till medlemmar som behöver inspiration i hur de kan beskära sina träd mer effektivt. 

Kakao tillhör en av de råvaror som ökat mest i pris under de senaste åren. För Enrique innebär det att han får en bättre betalning, vilket gjort att han kunnat betala av det lån han tog när han köpte marken för 25 år sedan.

– Mycket är dyrare nu. Men vi är ändå glada tack vare kakaon. Den försörjer oss väl, så att hela familjen har det bra.

Kakao symboliserar kärlek – och ett bättre liv

I veckan infaller alla hjärtans dag och många köper choklad som gåva till någon de tycker extra mycket om. Om du väljer ekologisk Fairtrade-choklad är möjligheten stor att den härstammar från just Amazonas. Kakaofrukten kommer från dessa trakter och växer naturligt i regnskogen. I stora delar av Latinamerika har den traditionellt haft en närmast mytisk status – bland annat som symbol för kärlek, livskraft och begär, och i vissa kulturer även som afrodisiakum.

För Enrique och hans familj symboliserar den välstånd – och möjlighet till ett bättre liv.

För 25 år sedan flyttade han till landsbygden från staden Bagua med sin fru och deras dotter, i hopp om att skapa en bättre framtid som jordbrukare. Till en början odlade de yuca och papaya, men plantorna var känsliga för svampangrepp och klimatförändringar. Då upptäckte de kakaon. 

Även om de inte ger några enorma skördar, slutar kakaoträden aldrig att ge ifrån sig frukt, menar Enrique. De är pålitliga och motståndskraftiga. Och varje kakaoträd kan leva i flera generationer.

– Det är som att vi redan säkrat vår framtid för hela livet, säger Enrique. 

”Sommaren som aldrig tog slut”

Men det finns orosmoln även på Enriques himmel. Förra året fick området rekordlite regn och produktionen sjönk. Invånarna i regionen talar om ”sommaren som aldrig tog slut”. Enrique menar att en anledning till det förändrade klimatet är den omfattande avskogningen som pågår i Amazonasregionen – bland annat på grund av just kakaoproduktionen. Den sortens storskalig, industriell kakaoproduktion är främmande för Enrique och de övriga medlemmarna i kooperativet.

– Vi fäller inte träd, vi planterar träd. Men de fällde en massa träd en timme härifrån, och då minskade regnet även här. 

Genom Fairtrade har kooperativet kunnat utbildas i hållbar bevattning, och nu är nästa steg att skapa ett bättre system för att lagra vattnet, bland annat med hjälp av så kallade geomembran – ett vattentätt material som används för att täta dammar och vattenreservoarer och minska läckage.

Kooperativet har även använt Fairtrade-premien för att ta fram en naturlig gödsel bestående av djurbajs och jästa matrester.

Skördar kakao med familjen

Kakaoodling är ett fysiskt tungt arbete. Varje frukt väger omkring ett halvkilo och huggs ner med machete. Men Enrique menar att det ändå är enklare än mycket annat jordbruk.

– Vi behöver inga avancerade maskiner och inga anställda. Det är bara jag och min familj. Vi gör jobbet tillsammans. 

Förutom fru och dotter består familjen numera av en samling barnbarn och andra släktingar. Tillsammans bor de i en uppsättning små tegelhus, ett par hundra meter från odlingen. Barnbarnen, som ännu inte börjat skolan, gillar att följa med till odlingen och leka.

– De säger ”papito, låt oss följa med och tugga på kakaokärnorna”. Sedan följer jag dem ner till huset igen där vi äter lunch allihop. Jag gör allt jag kan för att de ska kunna studera när de blir äldre.

Senare, när solen går ner, bär Enrique hem dagens skörd till huset för att sortera och sälja vidare till kooperativet nästa morgon. Kycklingar, hundar och en kattunge går in och ut ur husets dörröppning. Syrsorna sjunger, barnen spelar fotboll på de leriga stigarna och Enrique hugger ner en kokosnöt som hans fru tömmer i en nerkyld kanna. Han gör en svepande gest över sina ägor, som badar i solnedgångens guldaktiga ljus.

–  Vi har allt vi behöver i livet. Precis här, säger han.